Superb diving

When we sailed down from Tifu to Wakatobi we surprisingly had the wind from abeam! We arrived to the lagoon just before it got dark. The entrence was not easily spotted and didn’t show on our charts. We used Ovital maps on our ipad to figure out how to go and of course eyeballs as well. The reef around the lagoon was completely submerged in hightide so the satellite images were invaluable. Finally there, we dropped the anchor at app. 17m in sand.

The day after we went with the dinghy (together with 8 other rallyboats) to the outside of the lagoon and had a spectacular dive! The reef edge is like a wall that drops down to 60m! The colours and all the fishes made us stunned! Everywhere you looked there was an explosion of colours, and the reef looked really healthy with lots of fish and both soft and hard coral. The water was superclear and we saw for example nudiebranches, bluespotted ray, a turtle, a morayeel, nemo-fishes, a lionfish and lots and lots of other species we don’t know the name of. We think that this could be the best dive we made for a very long time. We can highly recommend it.

The weatherforecast said that the wind would pick up and the lagoon has no protection from wind and swell. We decided to move to the small lagoon just outside the island Tomia. This passage is very narrow (app. 2m) and in hightide only 2,1m deep. Our boat draws 1,75 so it was very important with the timing. In the middle of the pass we hit ground twice, my heartfrequency went bananas! I screamed at Johan back back back! But ofcourse we were at the point of no return, and finally we got in and got the anchor down. Puuh… Johan had a look at our keel and it is just a few scratches on the side so we probably just got a little to much to the right and scraped some corals off!

Nearby there is a 5-star dive resort. They only take there own guest for diving, but we had a wonderful buffe dinner one evening in their fantastic restaurant. I was so full of all kinds of food that I don’t think I have to eat for several days!

Annonser

Byn utan elektricitet

(English text further down)

Vi lämnade Banda i gryningen för att segla 220nm NW till Buru Island och byn Tifu. Efter några timmars segling ropar en av våra kompisar upp oss och varnar för ett stim valar. Han har flera kolossalstora valar runt sig och är
jätteorolig att de ska skada båten. Vi är bara 3nm efter men ser ingenting, och när vi kommer fram har de simmat vidare. Puh… jag kan inte så mycket om valar
mer än att om man kör på en sovande val så kan de sänka båten. Vi fortsätter att segla med wing-wing och det tredje lilla seglet som Johan kallar “indiantricket”. Vi har en medström på nästan 1,5 knop så vi tuffar fram i 7-8 knop i nästan 1,5 dygn. Riktigt kul att kunna hålla jämna steg med de stora båtarna! Många uttrycker sin förvåning hur fort vi seglar (som om inte vi är
förvånade själva!?). När vi har ca 5h kvar så dör vinden ner och vi sätter upp vår gennaker istället. Vi är fortfarande lite ovana med den och känner alltid oro när den hissas så det var en skön känsla när den blåser ut och båten åter
gör 6 knop.

För att komma in till ankringen så måste man ta sig igenom ett litet hål och sedan svänga. Efter den svängen uppenbarar sig en pittoresk lagun omgiven av
höga grönklädda berg och längst in en liten by med blåklädda tak och färggranna hus. Vi blev helt stumma och tagna av den synen, otroligt vackert.

Barnen här är nyfikna och följer oss överallt vi går. De är väldigt
försynta och vi känner inte att det är jobbigt eller påträngande.

————————————————–

We left Banda at dawn to sail 220NM NW to Buru Island and the village of
Tifu. After a few hours sail one of our friends called us on the vhf to warn of
a big pod of whales. he had them right next to his boat and the are massive, so he is very worried that they will damage his boat. We are only 3nm behind him and don’t see a thing, puh… they must have moved on. We are sailing with our
wing-wing solution with the third sail, wich Johan calls “the indian trick” (i don’t know where he got that from). We have a favourable current of 1,5 knots our speed is 7-8 knot for 1,5 day. Our fellow crusiers often express surprise at
how fast we sail (we are equally surprised). When the wind dies down we change to our gennaker (a asymmetrical spinnaker). We haven’t used this sail much so
it’s always a little nervous to hoist it. But when the wind fills this gigantic sail and the boat slices threw the water and accilerates it feels wonderful.
To get to the anchorage we had to pass a narrow entrance and then make a turn. When we round the corner we are struck with awe. The bay is gorgeous enclosed with high green mountains and a small village with blue roofs and
colourful houses.
The children are very curious and follow us wherever we go, they are very
polite and cute so we don’t bothered at all.

Spice Islands

(English text further down)

Här är vi!

Kanel, muskot och nejlikor

Här visas hur man får fram kanelen av barken

Vulkanen hade sista utbrottet 1988.

Spice tour!

Bandaöarna är välkända för sin muskot. I begynnelsen var dessa öar den enda platsen i världen där man kunde hitta muskotnöt, sedan tog någon med några växter till Karibien och nu är de inte längre ensamma i den här branschen. Bönderna som odlar muskot gör det riktigt bra och bor i stora fina hus. Men muskot är inte den enda krydda som växer här, du kan hitta mandel-, kryddnejlika- och kanelträd också. Vi gjorde en trevlig tur över en av Bandaöarna (Banda Besar) och smakade muskotkaffe (inte så gott) och kanelte (mycket gott). Det var en riktigt kunnig guide som tog oss runt i byn och till plantagen (mer vildvuxen djungel än plantage) så att vi fick möta byborna och lära oss hur processen görs från skörd till färdig produkt. På varje farstukvist och utanför husen eller till och med på gatan låg alla dessa kryddor och torkade i solen.

Muskotnöt som ligger och torkar i solen

Nejlikablomma

Naturligtvis deltog vi på välkomstfesten med tal, dans och kanot-race. Vi serverades en riktigt bra lunch med lokal mat.

Vi hade på förhand hört talas om att dykningen här skulle vara riktigt bra, därför bokade vi en tur med Nutmeg Hotel and Dive. Vi fick två jättefina dyk med härligt frisk korall, mängder av fisk och parande muränor. Vi såg även lionfish eller kanske var det en dragonfish, och små gulliga clownfiskar.

——————–

BandaIslands are well known for there nutmeg. This was the only place in the world were nutmeg growed in the beginning, then someone brought some plants to carribean and now they are not alone anymore in this business. The people that farm nutmeg do really well and live in big nice houses. But nutmeg is not the only spice that grows here, you can find almond, clove and cinnamon trees aswell. We did a nice tour over one of the Banda islands (Banda Besar) and tasted nutmeg coffee (not so good) and cinnamon tea (very good). It was a really nice guide that took us to the village and to the plantation so we could meet and see the farmers and learn how the process is done from harvest to ready product. On every step and outside the houses and even on the street there were all kinds of spices drying in the sun.

Of course we attended at the welcoming party with speeches, dancing and canoe-race We got a really great lunch whith local food.

We had heard beforehand that the diving here could be exceptionaly good, so we decided to go with Nutmeg Hotel and Dive. We got two very nice dives with lovely coral, lots of fish and mating moray eels (sex on the reef). We also saw lionfish or maybe it was a dragonfish, and two cute clown fish.

Incredible bioluminence

Debut and Kei Islands will always have a special place in our hearts! What we experienced here, with all the smiling people, happy and curious children, dancing and partying at the dock, is hard to set words on. The Galadinner that ended our stay here was overhelming. Every man, woman and child were out on the streets and escorted us to the dinner on the beach. Here some schools performed with music and dance, and the president held a speech. After that everyone was invited to eat local food and drinks. Of course the evening ended with more dancing. We alternated between local linedance and disco. The beach was really crowded whith laughing and dancing people.

After more than one week in Debut we really felt it was time to go. In 3 days we have to be in Banda Neira Village to enjoy more festivities. The sail over went really well. We still have the tradewinds from behind to rely on and we experienced a really cool bioluminence. There were so much bioluminence that the hole sea was glowing! It looked like it was lit from down below. Amazing!

Hello Mister!

(English version further down)

Häromdagen fick vi följa med en av våra kompisbåtar på dykutfärd. Det blev en heldag på en stor katamaran som heter Windancer. Dykningen var helt ok och här fanns många vackra korallformationer med både hård och mjuk korall. Det finns en korall som växer ut från revet som en solfjäder, när solljuset silas från ytan blir det en riktigt cool upplevelse. Tyvärr glömde vi kameran på båten så ingen dokumentation från detta dyk.

Vi har även gjort en del ”turistande”. Vi hyrde en taxi tillsammans med Bronwyn & Pat (Stella Australis) och Polly & Ross (Vaa Nui) för en heldag. Vi åkte runt ön och fick bl.a en ”kulinarisk” upplevelse på lunchen. Vår chaufför beställde lite av varje till oss så det blev en ordentlig buffe av både fisk, kött och olika röror. Allting serverat med ris. De gillar och odlar olika chilifrukter här så det gäller att ha en stark mage! Maten är välkryddad och med sting. Kai-öarna (där Debut ligger) är kända för sina vackra sandstränder och här finns även vackra grottor med superklart turkost vatten som man kan bada i.

Givetvis måste vi besöka den lokala marknaden. Här hittar man många plastprylar och leksaker från Kina men också fantastiska grönsaker och frukter.

Överallt man går ropar folk Hello Mister! Nästan alla vill ta kort på oss. De är underbart snälla och vi tar lika många kort på dom som dom tar på oss! Bemötandet vi får här går nästan inte att beskriva. Man känner sig som en kunglighet så fort man går iland. Flera representanter från området strömmar till och undrar om vi behöver något, vad ska ni göra, vart ska ni åka, behöver ni taxi eller tolk och samtidigt ropar barnen våra namn för att få uppmärksamhet.

Igår var den officiella invigningen av Wonderful Sail to Indonesia. Pompa och ståt från morgon till kväll. Vi var beordrade att komma in landsvis i våra dingar med nationsflaggan i högsta hugg. Riktigt kul när alla dingar kommer på rad in mot hamnen med nationflaggan först. Kändes som att delta i OS. Sång och dans möter oss på bryggan och givetvis tal från presidenten av regionen.

The show must go on!

Idag har vi lagat vår ”pinne”. Johan är riktigt stolt över att ha lyckats få ihop den igen och att teleskopfunktionen fortfarande är kvar. Den är cirka 1meter kortare än tidigare (då 6,30m som längst), men… vi har ialla fall något att använda.

———————
The other day we hopped on our friends boats for a diving trip. It was a full day on a big catamaran called Windancer. The diving was quite ok and here were many beautiful coral formations with both hard and soft coral. There is a coral that grows out of the reef like a fan, when the sunlight is screened from the surface it becomes a really cool experience. Unfortunately we forgot the camera on the boat so no documentation from this dive.

We have also done some ”touristing”. We rented a taxi along with Bronwyn & Pat (Stella Australis) and Polly & Ross (Vaa Nui) for a full day. We went around the island and got a ”culinary” experience at lunch. Our driver ordered a little of each for us so it became a decent buffet of both fish, meat and various stirrups. Everything served with rice. They like and grow different chili fruits here so it is important to have a strong stomach! The food is well seasoned and quite hot. The Kai Islands (where Debut is located) are known for their beautiful sandy beaches and here are also beautiful caves with super-clear turquoise water that you can swim in.

Of course, we must visit the local market. Here you will find many plastic gadgets and toys from China but also fantastic vegetables and fruits.

Everywhere you go people call out Hello Mister! Almost everyone wants to take photos with us. They are wonderful,kind and we take as many photos of them as they take of us! The response we get here is almost impossible to describe. You feel like royalty as soon as you go ashore, several representatives from the area flock around you and wonder if we need something etc. and there are always several children who call out our names to get attention.

Yesterday was the official opening of Wonderful Sail to Indonesia. It was a party from morning to evening. We were ordered to come in country by country with our national flag at the top. Really fun when everyone gets in line towards the harbor in their dinghys with the nation flag first. Felt like participating in the Olympics. Song and dance meet us on the bridge and, of course, speech from the president of the region and some more high-ranking officials.
Today we have repaired our ”stick”. Johan is really proud to have managed to get it back together and that the telescope function is still there. It is about 1 meter shorter than before (then 6.30m as the longest), but … better short than nothing!

Färgglada tak och skimrande kupoler

(English version futher down)

Vi är överväldigade över mottagandet här. Den lilla byn Debut tar emot oss seglare med glädje och festival. I tre dagar planeras firandet med dans, mat och tal. Det ska bli himla kul.

13 män i uniform och blankpolerade skor, på väg att borda vår båt/13 men in uniform and shiny shoes on there way to us

Här delas ut papper och allt ska stämplas!/

Kontoret/Office

Vi kom hit på onsdagen efter att ha seglat i 4,5 dygn. Återigen gjorde vi bra fart med 6,4 knop i snittfart, trots missödet med spirbommen. När vi ankrat upp var det bara att invänta ”the officials”. De kom inte förrän strax efter lunch på torsdagen, tydligen behöver man vara 13 personer för att klarera in här så rekordet på 8 pers på Galapagos är slaget! Hela båten blev proppfull med män i uniform och alla krävde på uppmärksamhet samtidigt! Johan satt i salongen och hade utdelning av alla papper. De älskar papper här och stämplar! Vi har 15 kopior av allt från pass, vessel declaration, crewlist, medicals onboard, insurance mm mm. Pärmen är riktigt tjock och går knappt att stänga. Undertiden Johan delade ut papper och stämplade så fick jag uppgiften att öppna alla skåp och luckor för health administration. Vet inte riktigt vad han letade efter, antagligen vapen eller droger. När vi trodde vi var klara (efter ca 20min) så visade det sig att ett av våra formulär inte var godkänt, åh nej. Vi fick åka in till byn och där göra om formuläret på deras dator (det var inte på engelska). Efter några datakraschar och språkförbistringar så lyckas vi till slut fylla i allting (det tog 1,5h) och är nu godkända att stiga iland och njuta av indonesien.

Mottagandet på dingebryggan/Reception at dinghydock

Barnen här tycker det är väldigt spännande med oss seglare och följer varje steg vi tar med stort intresse. De försöker prata lite engelska men de kan knappt säga hej. De är runt båten i sina små kanoter som de paddlar med en liten åra och sina flip-flops! Hänger lite på relingen men är än så länge inte speciellt påträngande eller störande. De verkar mest nyfikna. Siluetten av byn från vår ankring är spännande med omväxlande färgglada tak, moskekupoler som skimrar i guld och mindre välbyggda hus. Igår blev vi vaggade till sömns av en flöjtspelare och imorse vaknade jag av böneutroparen som sjöng riktigt vackert vid 05.00 (ej ironisk). Indonesien är till stora delar muslimskt så här bör man nog inte gå för lättklädd.

————–

Colorful roofs and shimmering domes

We are overwhelmed by the reception here. The small village of Debut welcomes us sailors with joy and festival. For three days the celebration is planned with dance, food and speech. It’ll be really fun.

We came here on Wednesday after sailing for 4.5 days. Again we made good speed with 6.4 knots in average speed, despite the mishap with the spinnaker pole. When we anchored we wete just waiting for ”the officials”. They did not come until just after lunch on Thursday, apparently there have to be 13 people to clear in here so the record of 8 people at Galapagos has been the beaten! The whole boat was crammed with men in uniform and everyone demanded attention at the same time! Johan sat in the cabin and had all the papers distributed. They love paper here and stamps! We have 15 copies of everything from passport, vessel declaration, crewlist, medicals onboard, insurance etc. While Johan handed out papers and stamped every paper I was given the task of opening all cabinets and gaps for the health administration. Don’t really know what he was looking for, probably weapons or drugs. When we thought we were ready (after about 20min) it turned out that one of our forms was not approved, oh no. We had to go into the village and do the form on their computer (it was not in English). After some computer crashes and language misunderstandings, we finally manage to fill in everything (it took 1.5h) and are now approved to go ashore and enjoy Indonesia.

The children here think it is very exciting with us sailors and follow every step we take with great interest. They try to speak some English but they can hardly say hello. They are around the boat in their small dugout canoes as they paddle with a little oar and their flip-flops! Hanging a little on the railing but is not intrusive or disturbing so far. They seem mainly curious. The silhouette of the village from our anchor is exciting with alternating colorful ceilings, mosque domes shimmering in gold and less well-built houses. Yesterday we were rocked to sleep by a flute player and this morning I woke up by the prayer caller who sang really beautiful at 05.00 (not ironic). Indonesia is largely Muslim so here I should probably not go too easily dressed.